Me, myself & I

Jag slutar aldrig förvånas över en del människors brist på hyfs och fason.

Mötte idag den kvinna vars hund bet mig i benet igår. Lugnt och vänligt gick jag fram till henne och hälsade och sade att hunden bet mig igår. Direkt blev hon skitförbannad och sade att de hade den inte alls gjort, att jag bara ljög och att jag var sjuk i huvudet! Jag försökte förklara att jag var till läkaren men hon avbröt mig och nekade hela tiden och sade att jag behövde psykvård. Hon fortsatte med att neka och jag försökte nå fram till henne vilket verkade stört omöjligt. Hon bara slog ifrån sig och skrek. Hon hävdade att jag hatar djur! Jag som älskar djur, försökte förklara det utan framgång. Hon sade också att det märks sååå tydligt att jag hatar hundar. Det var ju därför den hade "skällt" på mig, för att den kände på sig att jag hatar hundar. Då blev jag förbannad på henne och sade att hon inte känner mig, hur f*n kan hon säga så. Jag tycker visst om hundar. Nej det gör du inte, var hennes svar. Hur bemöter man sådant??
Hon fortsatte att rya om att jag är störd, och jag blev så förbannad på henne så jag frågade vem av oss som är störd när man kan stå och bete sig så där. Hon sade att hunden aldrig hade bitit mig, den skällde bara. När jag sade att jag hade ett sår så blev hon arg på mig och sade att det hade jag inte alls för jag hade jeans på mig och hundens tänder kan inte bita igenom jeans. Korkat nog visade jag inte henne blåmärket på benet, men jag var så upprörd att jag inte tänkte klart. Hon sade att vi ska bete oss som vuxna människor... Haha. Ja hennes sätt var ju VÄLDIGT vuxet. NOT!

Till slut kände jag att jag hade inget mer att hämta där, för hon var helt galen. Hennes ögon var så fulla med hat så jag blev alldeles mörkrädd. När jag gick ifrån henne så sade jag bara "Tänk på din bebis bara" och gick, varpå jag hörde att hon hånskrattade och skrek efter mig att jag var sjuk i huvudet. Hon var nämligen gravid! Alla tror att hon är en "kärring" åldersmässigt sett, men hon var ca 30-40 år någonting.

Jag tänkte på att man får hoppas att det är graviditetshormonerna som spökar så där, för om det inte är det så blir det jävligt synd om den ungen som får växa upp med föräldrar som har en så hemsk människosyn och kan vräka ur sig vad som helst till vem som helst.

Jag var alldeles skakis efteråt, och jag svär, om hundskrället ger sig på mig igen, då tvekar jag inte att ge den en kick! Sedan ger jag satkärringen en jävla spark på smalbenet också. Den kan hon ha den jävla galna f*ttan!