Me, myself & I

Idag sätter Rosa-Bandet kampanjen igång igen och vi kvinnor ska påminnas om att  känna på våra bröst för att hinna upptäcka knölar i tid. Gott nog, men i dagens DN kunde man läsa att chefsöverläkaren Peter C Gøtzsche på Rigshospitalet i Köpenhamn anser att självundersökning av brösten "gör mer skada än nytta". Läs artiken här. Han menar på att man inte har några vetenskapliga belägg för att man har minskad risk att dö i bröstcancer än om man inte känner regelbundet på brösten. Däremot hittar man ofta ofarliga knölar som tas bort i onödan. Han tycker att vi hellre ska lära känna brösten och att kolla på dem då och då i duschen eller låta partnern se om de förändras. Annars skapas en onödig oro för cancer.

På sätt och vis har han rätt, MEN jag tycker att det är väl viktigare att man hittar en knöl och får veta att den är ofarlig än att strunta i att känna på brösten, och så kanske det hinner gå för långt innan man fått sin maligna diagnos. Jag känner på brösten då och då. Kanske runt 1 gång i månaden eller så (vilket artikelförfattaren ovan fördömer och tycker att det är för ofta).

För ca 2 månader sedan hittade jag en knöl på undersidan av bröstet och blev förstås livrädd. Då jobbade jag på en vårdcentral och bad en av läkarna där kolla in knölen. Hon kände på den och sade att det var något  som heter atherom, och det är en godartad talgkörtelcysta. Hon tyckte att jag skulle lägga på omslag med alsolsprit 2 ggr dagligen för att torka ut atheromet, och det gjorde jag. Två veckor senare var cystan borta! Jätteskönt.

Hur man nu än väljer - att undersöka sina bröst en gång i veckan eller om man förlitar sig på att man upptäcker så smånigom om något är fel - så ska man åtminstone lära känna sina bröst! Hur ser de ut när jag står i vissa vinklar eller när jag lyfter armarna. Förändras de? Då kan det vara läge att konsultera sin doktor. Åtminstone för att utesluta något.