Me, myself & I

Har skapat mig ett konto på Twitter och försöker fatta meningen med detta... Mikroblogg... Tja jag vet inte. Jag gillar den här bloggen mycket bättre.

Ajajaj... Säger som Lena Ph i en berömd sång; "ont, det gör ont..." För det gör det verkligen. Hade svårt att sova inatt pga värken i armen, klarade knappt ens av täckets tyngd. ;)

Tänk så olika det är, en del känner ingenting medan andra (däribland jag) får jätteont. Brr....

Jag kan inte hjälpa det, men jag är en total analfabet vad gäller bilar i allmänhet och motorer i synnerhet. Jag kör, och på sin höjd kan jag tanka. That´s it. Har inget intresse whatsoever att lära mig mer än så egentligen.

Igår fick jag därför ett delikat problem med jobb-bilen. Den började blinka och tjuta när jag startade upp motorn, och på displayen syntes "Check oil-level". Jaha... hurdå? ;) Jag har någon slags aning om att det ska finnas en oljesticka som man ska kolla, men jag vet inte riktigt var den sitter. Vad göra? Jo, jag åker till macken där vi tankar våra leasingbilar och går in och förklarar läget för herren bakom kassan. Han är vänlig nog att inte sucka åt ytterligare en korkad brud bakom ratten, utan kommer ut och hjälper mig. Det lustiga var att han knappt fick upp motorhuven till att börja med, och sedan hade han själv lite problem med än det ena än det andra. :D Nåja, han hjälpte mig att fylla på med rätt olja (det är ju en vetenskap det där också vilken olja man ska ha...) och jag tackade honom så hjärtligt.

Nu vet jag hur man fyller på olja.

Var på IKEA i fredags och handlade lite smått och gott. Det är farligt att gå in där, för man kommer alltid ut med en massa saker som man inte visste innan att man behövde. Haha! Nåja, de här lamporna har jag tittat på flera gånger och NU gjorde jag slag i saken och köpte dem. Nu står de och lyser upp vardagsrumsfönstren. De är verkligen fina.

Tiden går visst lite för fort ibland. Vet inte vad jag gör, men dagarna bara staplas på hög och fort som tusan går det.

Förlåt för dålig update. Ska försöka bättra mig. :)

Jag vann en tävling i en blogg här. Gud vad kul. http://inmyblood.blogg.se/2009/september/tavling.html#comment :-D Jag som aldrig brukar vinna något, någonsin.

Idag sätter Rosa-Bandet kampanjen igång igen och vi kvinnor ska påminnas om att  känna på våra bröst för att hinna upptäcka knölar i tid. Gott nog, men i dagens DN kunde man läsa att chefsöverläkaren Peter C Gøtzsche på Rigshospitalet i Köpenhamn anser att självundersökning av brösten "gör mer skada än nytta". Läs artiken här. Han menar på att man inte har några vetenskapliga belägg för att man har minskad risk att dö i bröstcancer än om man inte känner regelbundet på brösten. Däremot hittar man ofta ofarliga knölar som tas bort i onödan. Han tycker att vi hellre ska lära känna brösten och att kolla på dem då och då i duschen eller låta partnern se om de förändras. Annars skapas en onödig oro för cancer.

På sätt och vis har han rätt, MEN jag tycker att det är väl viktigare att man hittar en knöl och får veta att den är ofarlig än att strunta i att känna på brösten, och så kanske det hinner gå för långt innan man fått sin maligna diagnos. Jag känner på brösten då och då. Kanske runt 1 gång i månaden eller så (vilket artikelförfattaren ovan fördömer och tycker att det är för ofta).

För ca 2 månader sedan hittade jag en knöl på undersidan av bröstet och blev förstås livrädd. Då jobbade jag på en vårdcentral och bad en av läkarna där kolla in knölen. Hon kände på den och sade att det var något  som heter atherom, och det är en godartad talgkörtelcysta. Hon tyckte att jag skulle lägga på omslag med alsolsprit 2 ggr dagligen för att torka ut atheromet, och det gjorde jag. Två veckor senare var cystan borta! Jätteskönt.

Hur man nu än väljer - att undersöka sina bröst en gång i veckan eller om man förlitar sig på att man upptäcker så smånigom om något är fel - så ska man åtminstone lära känna sina bröst! Hur ser de ut när jag står i vissa vinklar eller när jag lyfter armarna. Förändras de? Då kan det vara läge att konsultera sin doktor. Åtminstone för att utesluta något.

Kunde ju inte riktigt låta bli den här tävlingen när jag ramlade över den...

 

Klicka på bilden för att komma till tävlingen. :-)

Bloggen laggade helt plötsligt ur helt och hållet och gamla inlägg hamnade först och bakgrunden tog över hela skärmen. Nog för att jag har en fin bakgrund, men hey! Inte hela bilden tack!

Nu ska vi se om den sköter sig bättre hädanefter. Basta!

...är så vanvettigt tråkigt. Men det måste göras någon gång per år i alla fall. Jag har nya gardiner som jag vill sätta upp och då måste jag har lite finare fönster innan de kommer upp. Inte snyggt med nya gardiner och så har man lortiga fönster. Haha.

Äntligen får man månadens bidrag igen! Inte en dag för tidigt! Tyvärr har jag varit slarvig att timrapportera, så de hann inte få in rapporter för 2 veckor! Fick bara lön för två sketna veckor! Suck. Nåja, tur man har bra lön så det går bra ändå. Men det blir en snål månad, ingen onödig shopping... Hur ska det gå?

Jag blir så himla förbannad så jag orkar knappt skriva. Herrej*vlar, vad är det med folk? Hur förbannat dum i huvudet får man vara egentligen? Jag fattar ingenting. Lån på lån, skulder och havererad ekonomi som man bara skiter i och stoppar huvudet i sanden. Särskilt när man har barn. Hur tänker man då? Inte alls verkar det som. Man bara tutar på i samma spår och fortsätter handla saker, dra på kort och skaffa nya krediter för det viktigaste är att ha nyaste bilen, datorn,mobilen, dyra stövlar, märkeskläder... SUCK! Jag orkar inte ens kommentera mer.

Det här är ju så himla kul. 118100 gör ju reklam för sig att man kan fråga dem om allt. Jag var då förstås tvungen att fråga dem den här frågan:

Sitter och läser några av de populäraste bloggarna lite nu och då, och häpnar över att man måste vara så himla taskig mot varandra. Folk håller på och skriver "äckel", "du är så jävla ful", "fet", "din blogg är så dålig", "luder"...
Värst var: "Hur kan du leva med att se ut så där, jag hade tagit självmord"... Va?? Jag tappar hakan...!

Jag är ingen moralkärring (tror jag), men jag undrar verkligen var all respekt tagit vägen bara för att man är på internet. Gömmer man sig bakom ett nick och tror att man kan vräka ur sig vad som helst? Jisses. Visst kan jag ha åsikter om bloggar och bloggerskor, men då är det kanske mer sakligt. Jag håller mig till ämnet istället för att förnedra och håna bloggerskan. Vad vinner man på det? Mår man bra då när man skrivit att någon är ful och fet och är ett jävla äckel? Känner man sig nöjd då?

Usch, jag har varit så trött så jag har inte orkat skriva några inlägg alls, än mindre ladda upp bilderna på smyckena jag gjort. Men nu ska de komma. :)

Jag har ju som sagt börjat nytt jobb och det tar på krafterna när det är en helt ny bransch som jag är helt grön på. Man känner sig som en idiot hela tiden för det går så långsamt och ibland fattar jag inte riktigt vad jag håller på med. ;) Känns det som i alla fall... Men så småningom ska väl allt falla på plats.

Nu har jag lagt in en header som min dotter gjort på mig. Tack gumman!

Linda Bengtzing bor ju här i Tallkrogen, och nu är visst hennes hus till salu! Dottern var där idag med sin pappa + bonusmamma och tittade på huset. Det verkar jättefint när man ser bilderna på hemnet. Synd att hon inte vill bo kvar. Jag brukar kika på hennes hus när jag går förbi det mot t-banan i hopp om att se henne. Har sett henne ute en gång, men inte på nära håll.

Annika Duckmark bor två gator bort från oss. Henne har jag sett flera gånger.

Lite kändisar finns det ju här. :-) Åsså jag... haha.