Me, myself & I

Ibland skulle det vara dödsstraff på virus eller bakterier eller vad det nu är som har tagit min kropp i besittning. Hostar, snörvlar och imorse hade jag dessutom feber igen. Isak har feber och har hostat som en get hela natten=inte mycket sömn. Gäääsp.

Det var ju  meningen att vi skulle åka till Västerås idag, dels för att fira syrran som fyller år på måndag, och dels för att fira Lotta som fyller 40. Men av det blev ju nada och ingenting nu. Fy för den lede... :( Usch. Varför blir man alltid sjuk när det är något kul på gång? Why???

Nu har vi fattat vinken. Du gillar vinter och vill att det ska snöa konstant på oss. Tyvärr delar vi inte riktigt din uppfattning... Excuse me (eller vilket språk du nu pratar), men ta och ge dig nu. Nu vill vi inte ha mer snö!! Tack för ordet!

Något så gräsligt har jag inte läst på länge. En kvinna hittades av en slump död i sin soffa, och när man började undersöka hennes post, läkemedel och sådant så kom man fram till att hon måste ha legat där sedan maj -07!! Jag blir så himla beklämd av att läsa sådana rubriker. Där har hon legat i över 2,5 år och inte en människa har saknat henne! Ingen undrar "var är hon?" Sådant gör mig så ont, så ont. Det hände ju när jag jobbade på sjukhuset ibland också att vi hade patienter som avled och var helt utan anhöriga. Man bara tänker: alla hennes saker som hon har i hemmet, vem tar hand om dem? Kastas hela hennes liv bort? Saker hon samlat på sig, minnen, foton, kanske hon var duktig på något handarbete och gjorde massor av fina dukar, vantar, tröjor...? Hoppas sådant skänks till välgörenhet i så fall så det kommer någon till nytta, så hennes ensamma liv inte varit helt förgäves. Stackars människor.

Jag blir så ledsen. Tänk att vara så ensam...

Ja jag VET att det bara är januari. Jag VET att det är vinter. Jag VET att jag inte borde bli less ännu. Jag VET att jag inte borde se ut genom fönstret och se snön vräka ner ännu en gång.

Om man redan börjar få ont i handlederna utan att ens ha skrivit särskilt mycket sista tiden, hur ska det bli den dagen man bli etablerad författare?! ;) Notera att jag skrev inte om utan när. Läste någonstans att Liza Marklund brukar spjälka sina handleder när hon skriver. Vet inte om det är sant, men skriver man mycket så visst borde det kännas i handlederna.

Japp, bakterier verkar ha hittat sitt lystmäte i vårt hem. Här frodas de och förökar sig med blixtens hastighet. Isak har varit hostig och febrig hela förra veckan,  Elin kommer hem idag och mår illa och jag känner mig frusen och har en näsa som rinner som en kran med dålig packning. Fy för den lede. Vill inte vara sjuk nu! Vill ju aldrig vara sjuk förstås, men jag har lite för mycket att göra i skolan för att vara sjuk.

Men seriöst, nog för att jag kan kolla på deckare, men vad är det här? Johan Falk... Snälla nån, kunde de inte hitta bättre skådespelare? De är så usla på sina roller så det är pinsamt. Scenerna känns tillgjorda och replikerna så fruktansvärt oengagerade och de låter som de läser dem innantill utan någon känsla alls. Usch och fy!!

Jag kommer sällan ihåg vad jag drömt när jag vaknar upp, men den här drömmen var så knäpp så den kom jag ihåg. Jag satt i ett rum med madrasser på golvet och glasrutor. Ungefär som man tänker sig ett förshörsrum som man ser på tv-deckare, fast ett större och ljusare sådant. Vid ett bord satt en man med ryggen mot mig. Jag satt på golvet med en katt i famnen. Där satt jag och väntade ut att katten skulle kvävas till döds pga begynnande syrebrist i rummet (hur det nu kunde bli det), och om jag levde när katten dog så skulle jag bli frigiven. Vad jag hade gjort för att förtjäna det där straffet framkom inte av drömmen. Men strax innan jag vaknade så gick mannen ut för han började känna sig alltför omtöcknad. Jag bad att få komma ut också, men han sade att jag måste vänta tills katten dött först. Sedan vaknade jag.

Drömtydning någon?! Vad i all sin dar var det där för korkad dröm?!

Äsch så fel man kan ha. Jag som hade hoppats att kören skulle börja idag blev grymt besviken. Av någon anledning fick jag för mig att det var dags idag, men jag tänkte att jag ringer körledaren för att kolla, och hon sade att den börjar om 2 veckor! Neeeeej! Jag vill sjunga NUUU! :(

Är det verkligen en nyhet att läsa om vad årets "bonderomans-par" gav varandra i julklapp?! *tar mig för pannan* Nog för att jag tittade på programmet när det sändes på tv, men att hålla på och läsa om dem i tidningen ger mig illamående. Särskilt en sådan här anti-nyhet. Aftonbladet håller på att förvandlas mer och mer till en svallerblaska à la Se&Hör och liknande. Booooring!

Att jag tillhör en annan generation står helt klart och tydligt när jag diskuterar med dottern om hennes outfit. Nu när det är så kallt ute då ska hon gå ut i strumpbyxor/tights och en tröja över som knappt når över ändan. Inga byxor, ingen kjol, ingenting som värmer. Jag försöker få henne att klä på sig mer men det går inte. Hon protesterar och tycker (men säger snällt nog inget) att jag är världens mossigaste. Ja, kanske... Att "diskutera" med sina föräldrar om kläder och vad som är passande och sånt, det hör ju till att växa upp, men usch vad jobbigt det är när de drabbar en själv! ;)

Förlåt gumman om jag tjatar på dig, men jag är ju bara mån om att du inte ska bli förkyld eller få urinvägsinfektion! :)

Hjälp! Började kolla igenom välkomstbrevet inklusive litteraturlistan för första kurserna som börjar i januari. Hjälp! Litteraturlistan är 8 sidor lång!!! Åtta sidor! Mamma mia! Hur ska man hinna läsa allt?

Hatar (och då menar jag vekligen hatar) att vara magsjuk! Man hänger över porslinsfåtöljen och önskar att man vore död mellan de plågsamma konvulsionerna i magen. Blev dålig igår kväll, ingen aning om från vad. Maken och jag har ätit samma mat, och sonen mår bra. Konstigt. Nåja. Är på bättringsvägen idag, har ätit en rostad macka och en kopp te och fått behålla det. Nu ska jag nog lägga mig och vila en stund eftersom jag sov på soffan inatt för att inte väcka övriga familjen om jag skulle behöva ha toalett-rally. ;) Vår soffa är inte alltför skön att sova i en hel natt, så nu ska sängen få ett besök.

Zzzzzzzzzzz........

Usch ja. Nu är det dags att vaccinera lille sonen. Det lär nog inte bli så kul, fast man får väl hoppas att det gör mindre ont för de små än vad det gör för oss vuxna. Men varför ska det göra det egentligen? Det är nog bara som jag hoppas. Jag fick ju rejält ont och feber av den, och jag har faktiskt en liten knöl kvar på armen som ibland kan den klia som attans, och det är nu 1,5 vecka sedan jag tog sprutan. Dottern tog för en vecka sedan, och hon fick också jätteont och feber en dag. Nu är det sonens tur... Håll tummarna för att det ska gå bra.

Jahapp, återigen har tjockisar som jag som drar större storlekar än S/M blivit hånade igen. En designer har fått arbeta ut en kollektion som bara ska säljas i storlekarna S och M. Lindex svarar på kritiken att "det finns andra kläder", och att "de har Generous-kollektionen". Ja, men givetvis, att jag inte tänkte på det?! *ironisk* Naturligtvis finns ju liknande kläder i Generousavdelningen. NOT! Där finns bara oformliga kläder i fula tyger. Blir alltid lika förb*nnad, varför måste jag klä mig som en kärring bara för att jag drar en större storlek än genomsnittet? Hallå klädkedjorna, big surprise: jag är ingen kärring som vill klä mig i tält, jag vill ha snygga kläder ändå!! Är det så omöjligt?

Läs mer här

November är en månad som borde redigeras bort ur almanackan, eller om man kunde gå i ide en månad så skulle jag blir glad. Jag verkligen ogillar november för det är så grått och mörkt och trist. Hela november hittills har varit som ett grått fuktigt täcke som legat över oss. Himlen är alltid grå och den släpper ifrån sig regn lite för lätt för att jag ska gilla det. Den vackra lövprakten har blåst bort så träden står kala med regndroppar hängande i grenarna. Man går bara och väntar på att det ska snart bli första advent så man får sätta upp julstakarna och få lite ljust, för hur det än är så lyser de upp även utomhus och gör det lite lättare. Bara några veckor kvar att härda ut...

Sonen har varit sjuk hela helgen och har varit hemma idag med maken pga hosta och feber. Maken går och kraxar på han med, och det var ju förstås bara en tidsfråga innan jag också blir sjuk. Jodå. Mycket riktigt så hittade bacillerna till mig till slut. Hade lite feber imorse, men gick ändå och jobbade. Kände mig inte särskilt bra på eftermiddagen och när jag kom hem mådde jag riktigt dåligt. Värk i kroppen, knoppen och halsen. Maken hade gjort en jättegod köttsoppa, men jag orkade knappt äta upp för min aptit var i botten. Frös gjorde jag också. Tog en Ipren och lade mig på soffan en stund. Nu  har jag suttit och svettats ut en massa feber, så nu mår jag rätt skapligt. Hoppas det inte blir värre än så här, för jag har verkligen inte råd att vara sjuk nu. Nu får det vara nog!