Me, myself & I

Åhh vad jag har haft en rolig helg! Syrran med familj (och nyinköpta kissen) var hos oss, och makens bästa kompis kom också på kvällen igår. Vi käkade gott och drack gott. När kidsen lagt sig blev det partyyyy! Vi dansade tills klockan var närmare 3 på natten. Då kroknade jag och lade mig. Syrran lade sig strax efter. Maken hade lagt sig någon timme före eftersom lille sonen vaknat, och han gick ner för att söva sonen. Då var det lika bra att lägga sig själv också tyckte han och gjorde det. Svågern och makens kompis satt uppe till 5 och drack whisky och snackade livets djupheter. :D

Ikväll var syrran och svågern på Depeche Mode!!! Gissa om jag var avis... *suck* Men som kompensation fick jag en t-shirt som jag bad dem köpa. :D Nu är lyckan komplett.

Ska lägga upp bilder från helgen imorgon. Nu ska jag sova.

God natt!!

Återkommer imorgon kväll. Syrran och hennes familj kommer hit idag och ska vara här i helgen. Hon och hennes sambo ska på Depeche Mode-konsert imorrn kväll (som jag inte fick någon biljett till... snyft), så då passar de på att komma redan idag så vi får ha en härlig kväll med god mat, vin och dans. Partyyyyyy! :)

Så jag säger som fransoserna: Á toût á l'heure!! See ya all tomorrow.

Ha en fin helg!

När klockan var halv 12 på kvällen satte jag igång med att skriva det första kapitlet i min nya deckare. Kul. Fick till 737 ord på en halvtimme. Bra tycker jag. :) Åh om man hade obegränsat med tid, då skulle jag bara sitta och skriva, skriva, skriva... Men verkligheten ser inte ut så tyvärr. Bara ta den tid som erbjuds.

Vilken bra idé jag fick nu till en deckare! Har funderat lite på det här med annorlunda miljöer, och jag kan hålla med om att den variant jag skickade in till amelias deckarstipendium inte var så väldans originell... Läste på nätet att hon som vann stipendiet är politiker och hennes historia utspelar sig inom politiken. Intressant.

Kom därför på en rasande bra miljö att förlägga min deckare kring (ska lägga ner den förra tills vidare), och en jätteintressant bakgrundshistoria som det inte skrivs mycket om, men som egentligen är himla intressant som fenomen.

Ja jag vet att jag pratar i gåtor, men det kommer att ge sig så småningom. Det ska bli jättekul att skriva om det hoppas jag. Längtar efter att få skriva nu, men nu måste jag gå till dagis och hämta lilleman.

Nu när man kan se statistiken igen, så ser man inte gårdagens! Grrr... Jag hade förmodligen "all-time-high" igår, men jag vet inte hur många som besökte. Trist. Jag är ju nyfiken i en strut... ;) Nåja, bara att blicka framåt då.

Ny dag, nya tag! Å hej å hå...

Har smaskat en himmelskt god äppelkaka ikväll trots att det bara är torsdag. Men det var enbart pga att dotterns klass ska samla ihop recept (med tillhörande bilder)... kanske inte ska säga så mycket mer ännu i vilket syfte de ska samla ihop recepten... vet inte om jag får?! Nåja. Det var hur som helst rent studiesyfte vi gjorde äppelkakan så att jag fick fota den. :D Att den är farligt god är ju förstås ingen nackdel.

Tänkte ju lägga upp lite bilder, men det gick ju inte och det går fortfarande inte att komma åt statistiken. Grrr........ Kom igen nu då!!

Ibland laggar blogg.se helt. Less man blir... Hade tänkt kolla in statistiken för igår, men det gick inte alls. Suck. Det är så kul att se hur många som läser min blogg. Jag har ju inte direkt läsarantal som de största bloggerskorna, utan betydligt mer anspråkslösa siffror. MEN ni är ändå några stycken, och jag är så glad för att ni vill läsa. Jag försöker att hålla bloggen levande för er skull.

Det vore ju förstås kul om ni ville kommentera ibland också, det gör mig ännu mer glad. :)

...är att man inte hinner skriva något!! Vill ju fortsätta på mitt nya projekt. Tänker ofta på det och vet hur jag ska gå vidare, men jag hinner ju aldrig sätta mig ner och skriva. Nu tänker väl någon snusförnuftig människa: "Jamen istället för att skriva på bloggen kan du väl skriva på manuset." Ja visst kan jag det... men jag måste ju hålla bloggen levande också för er som läser den. :) Eller hur? Det är ni väl glada för... hoppas jag. Bara det fanns fler timmar på dygnet...

Jiihaa! Vilken häftig upplevelse att sjunga i gospelkör! Vilket drag. Tyvärr är de flesta i kören kvinnor runt 50, så det är inte så många i min ålder. Bara en tjej till som också var ny för idag... Det var lite svårt att få kontakt med folk också. En kvinna visade mig var jag skulle i alla fall, men annars var det ingen som tog någon direkt notis om mig förrän det var slut. Då var det några som pratade lite med mig. Ska kolla även nästa gång hur det är innan jag bestämmer mig helt och hållet. Annars finns det en gospelkör som en fd kollega brukar sjunga i, och hon tycker den är suverän. Få se hur jag gör. :) Kul var det i alla fall. Och fy f*n vad det var roligt att sjunga igen!!!

Sådärja. Nu ska jag äntligen lägga in lite nya bilder på mina smycken. Dessa gjorde jag idag när jag var döless på en bok som vi håller på att läsa och behövde göra något annat innan jag blev knäpp. :)

Något så gräsligt har jag inte läst på länge. En kvinna hittades av en slump död i sin soffa, och när man började undersöka hennes post, läkemedel och sådant så kom man fram till att hon måste ha legat där sedan maj -07!! Jag blir så himla beklämd av att läsa sådana rubriker. Där har hon legat i över 2,5 år och inte en människa har saknat henne! Ingen undrar "var är hon?" Sådant gör mig så ont, så ont. Det hände ju när jag jobbade på sjukhuset ibland också att vi hade patienter som avled och var helt utan anhöriga. Man bara tänker: alla hennes saker som hon har i hemmet, vem tar hand om dem? Kastas hela hennes liv bort? Saker hon samlat på sig, minnen, foton, kanske hon var duktig på något handarbete och gjorde massor av fina dukar, vantar, tröjor...? Hoppas sådant skänks till välgörenhet i så fall så det kommer någon till nytta, så hennes ensamma liv inte varit helt förgäves. Stackars människor.

Jag blir så ledsen. Tänk att vara så ensam...

Ja jag VET att det bara är januari. Jag VET att det är vinter. Jag VET att jag inte borde bli less ännu. Jag VET att jag inte borde se ut genom fönstret och se snön vräka ner ännu en gång.

Sitter och mjukstartar med en kopp kaffe och en bit mörk choklad. Hela familjen är älskare av mörk choklad. Maken och dottern tycker att ju mörkare desto bättre. Mjaaa... för egen del håller jag mig till 70%. Annars tycker jag att det blir lite för bitter bismak och den gillar jag inte. För ett tag sedan hittade vi något som är sjukt gott, mörk choklad med jättegod fyllning! Chokladmousse och cherry and chili! Livsfarligt!

Idag har jag faktiskt fått en del gjort med skolarbetet. Vi har ju i vår basgrupp på skolan gjort ett arbete om specialpedagogik, och idag har jag sammanställt allt vi skrivit till ett dokument. Det tog sina modiga timmar må jag säga.

Orkar inte lägga in någon bild. Sorry.

Nu ska jag äta en glass. Tycker jag är värd det efter dagens jobb. :D

Om man redan börjar få ont i handlederna utan att ens ha skrivit särskilt mycket sista tiden, hur ska det bli den dagen man bli etablerad författare?! ;) Notera att jag skrev inte om utan när. Läste någonstans att Liza Marklund brukar spjälka sina handleder när hon skriver. Vet inte om det är sant, men skriver man mycket så visst borde det kännas i handlederna.

Japp, bakterier verkar ha hittat sitt lystmäte i vårt hem. Här frodas de och förökar sig med blixtens hastighet. Isak har varit hostig och febrig hela förra veckan,  Elin kommer hem idag och mår illa och jag känner mig frusen och har en näsa som rinner som en kran med dålig packning. Fy för den lede. Vill inte vara sjuk nu! Vill ju aldrig vara sjuk förstås, men jag har lite för mycket att göra i skolan för att vara sjuk.

Som jag tidigare sagt gillar jag vintage i allmänhet och rosor i synnerhet. Har lite fina bilder att dela med mig av.

Men seriöst, nog för att jag kan kolla på deckare, men vad är det här? Johan Falk... Snälla nån, kunde de inte hitta bättre skådespelare? De är så usla på sina roller så det är pinsamt. Scenerna känns tillgjorda och replikerna så fruktansvärt oengagerade och de låter som de läser dem innantill utan någon känsla alls. Usch och fy!!

Jag säger bara en sak: OMG!! OMG, OMG, OMG!!! Vill ha!! Vill ha allt!! Det fanns så mycket fina grejor så jag blir alldeles knäpp i huvudet. Man blir verkligen matt, både i knopp och fot efter att ha gått en dag på Formexmässan. För första gången på länge fick maken och jag gå tillsammans, för makens kompis kunde passa lilleman så vi fick gå i lugn och ro. Skönt. Man får så mycket inspiration så det nästan blir för mycket.

Men vi har hittat mycket matnyttigt också. :) Om dygnet bara hade fler timmar... OM inte om fanns...

LIV - vad gör du med mig??? Låt hjulet stanna upp lite grann i alla fall... åtminstone en stund... :)

Mentalt känns det som man blivit överkörd av en ångvält. Vi har blivit snabbstoppade med information som gavs av en kvinna som pratade som en kulspruta, och dagen har bara varit en dag med en massa konstigheter i form av organisatoriska problem, köer till kopieringsmaskiner, missförstånd, oklarheter och annat strul. :( Trist.

Nåja, trots allt känns det ändå bra. Ska egentligen försöka börja läsa någon artikel idag i alla fall, men jag tar det sen... ;) Måste bara organisera allt först och strukturera upp alla uppgifter. Skabaraförst... ;)

Sådärja. Nu har jag tagit mig igenom den första dagen på en utbildning som kommer att vara i 1,5 år. Av 58 anmälda kom bara 27! Tja, man får väl se det som att det blir färre som ska konkurrera om både praktikplatser och sedermera även jobb. Dagen flöt fram i snabbt tempo, och det var roligt att få lära känna nya personer och höra deras historier och erfarenheter. Vi blev indelade i "basgrupper" som man ska jobba i under utbildningens gång, och jag hamnade i en riktigt bra grupp kändes det som. Jättetrevliga och lättpratade människor. :) Kul.

De har tydligen intagning över hela landet, så det kom personer från Lund i söder till Luleå i norr. En tjej kom från Norge! Svensk försvisso, men ändå. Att resa från Norge varje gång det är träff, det lär ju ta både tid och pengar i anspråk. Tur det inte är så många träffar eftersom undervisningen är på distans, vilket innebär mestadels hemstudier. Nu är det bara att vässa disciplinen... vilket inte är så lätt... ;D

Har börjat plöja igenom allt material som vi fått idag. Det är en hel del...

Men nu ska jag ta och lägga mig. Sonen är sjuk och därför har jag sovit dåligt i natt och lär väl göra det i natt med. Har hört honom hosta en hel del så bara att förbereda sig på en natt till med vridningar så att lakanen korvar sig under en.

God natt! ♥

Vad härligt det är med fredagar ändå, tycker ni inte det? Då har man hela helgen framför sig och det känns alltid lika skönt.

Igår hade vi en trevlig myskväll med grönsaker, dipp och chips. Nice!

Så satt vi och tittade på Let's Dance. Inga direkta utstickande personligheter i år tycker jag. Snickar-Wille är ju verkligen nominerad till kategorin Årets järnspett. Haha. Fast till igår hade han utvecklats en del såg det ut som.

Idag har sonens dagis planeringsdag, så då är jag hemma med honom. Nu ska vi ut och åka lite pulka. Får passa på när det inte är så kallt. Idag är det ju bara 3 minusgrader och det är ju rena värmeböljan jämfört med hur det har varit! :)

Vi ses senare.

Jag kommer sällan ihåg vad jag drömt när jag vaknar upp, men den här drömmen var så knäpp så den kom jag ihåg. Jag satt i ett rum med madrasser på golvet och glasrutor. Ungefär som man tänker sig ett förshörsrum som man ser på tv-deckare, fast ett större och ljusare sådant. Vid ett bord satt en man med ryggen mot mig. Jag satt på golvet med en katt i famnen. Där satt jag och väntade ut att katten skulle kvävas till döds pga begynnande syrebrist i rummet (hur det nu kunde bli det), och om jag levde när katten dog så skulle jag bli frigiven. Vad jag hade gjort för att förtjäna det där straffet framkom inte av drömmen. Men strax innan jag vaknade så gick mannen ut för han började känna sig alltför omtöcknad. Jag bad att få komma ut också, men han sade att jag måste vänta tills katten dött först. Sedan vaknade jag.

Drömtydning någon?! Vad i all sin dar var det där för korkad dröm?!

 

Ja nu är det inte många dagar kvar... På måndag börjar allvaret. Jag ska bli skolflicka igen. :D *längtar* Dags att börja ladda mentalt!!

Äsch så fel man kan ha. Jag som hade hoppats att kören skulle börja idag blev grymt besviken. Av någon anledning fick jag för mig att det var dags idag, men jag tänkte att jag ringer körledaren för att kolla, och hon sade att den börjar om 2 veckor! Neeeeej! Jag vill sjunga NUUU! :(

... att stå emot godis!! Jag hade varit så duktig och inte ätit godis på över en vecka, och vad händer?! Jodå, jag jobbade ju idag på min gamla arbetsplats och där var det några som tyckte att vi var värda lite choklad och smågodis till eftermiddagskaffet. Skålen stod precis utanför min dörr... Kunde jag stå emot? Dumle... Toblerone... Gott och blandat... Gaaaaahhh!! Varför måste man komma med sånt när jag försöker gå ner i vikt? Jag kan ju inte hålla mig från det! Tyvärr. Några bitar slank allt ner, men jag kunde ändå begränsa mig. En framgång trots allt!

Så söt blus!                                                               Snygga jeans

Klev upp 05.10 imorse för att jobba på min "gamla" avdelning på St Göran. Det är så kul att komma tillbaka till sjukhuset och jobba med hjärtan igen, men just nu längar jag inte tillbaka dit. Det ska bli så roligt att få plugga, men visst saknar jag mina arbetskamrater! De är de bästa jag jobbat med någonsin. Helt underbara människor med en humor och värme som är obetalbar.

Miss u all! Men vi ses redan imorgon! ♥

Har varit och handlat saker till skolan idag. Kul. Böcker som behövs och en mapp och en ny kalender.

... men jag måste åka till stan och handla ett par böcker som behövs till skolstarten. Till min stora glädje såg jag att en av böckerna kan man ladda ner från nätet (egentligen ingen bok utan en avhandling på 273 sidor!), så den har jag mailat till maken så han får skriva ut den på sitt jobb. :) Man måste ju vara smart för att ta sig fram i livet... haha!

Jaha, så var jag här igen efter en usel natt. Vet inte varför jag sov så dåligt, har börjat göra det på sistone. Det är mycket som flyger och far i hjärnan känns det som.

Måste ut i morgon och börja handla böcker till skolstarten om en vecka. Även block, nya pennor, sudd behövs ju förstås. Och en kalender! Oiiii... det ska bli kul! Vad löjligt egentligen att bli så glad av att köpa sådant, men jag ser ju fram emot det här så mycket så därför kan man tillåta sig att bli lite barnslig. :)

Svärfar har renar i sin ägo, och nu hade han slaktat några i höstas. Vi fick en del kött och idag gjorde vi (eller snarare maken gjorde) en renskav med grädde, lök, vinbärsgelé, soja, salt och peppar. Jag gjorde ett potatismos på mandelpotatis. Sedan hade vi sallad och VIN till. Underbart gott!!

Jag bara TOKÄLSKAR det programmet! Vilka fantastiskt sköna personligheter det är i det programmet. Jag skrattar så gott åt dem. Eller inte skrattar åt dem, utan skrattar med dem egentligen. De är så okonstlade och härliga. Jag jobbade en sommar på ett gruppboende med utvecklingsstörda och det var bland det roligaste jag gjort. Kan komma på mig själv att sakna jobbet och undra ibland om de lever. Det var ju snart 17 år sedan jag jobbade där! Sjutton år?! Jösses. Nåja, det var ju inte det jag skulle prata om. :)

Programmet började lite känslosamt med att Linda Hammar pratade om att hon varit deprimerad sedan hennes bror gifte sig, och hade tankar på om "det här var allt" med livet. Tankar på eget giftermål och barn fanns ju förstås för henne, och det rörde mig nästan till tårar att höra det.

Den avslutande repliken fick mig att skratta så tårarna rann. Tobbe fick frågan om han hade ont i munnen, "Nej", svarade han. "Var har du ont då?" "Jag har ont i käften." Klockrent! :D

Syrran har hämtat hem sin lilla kisse idag som de köpt. En bedårande liten trasselsudd som jag än så länge bara sett ett foto på. Men nästa vecka ska vi åka dit igen och då får vi se "kirren". Vill oxå ha katt...

Ibland är jag präktig, och gör allt som en duktig husfru ska göra. Jag har städat och våttorkat golven och bakat matbröd idag. Duktiga jag, eller hur. :D

Jaha, nu börjar nästa följetång i TV; Let's Dance. Den är ju i alla fall ok att se på tycker jag. Roligt att se hur folk utvecklas i dansen, och så är det ju roligt att höra juryns omdömen. Diggar Tony Irving stenhårt! Han är så ur-bög så det lyser om det och kommer ofta med kommentarer som får mig att garva läppen av mig. :) Love him. Få se vem som blir årets överraskning och vem som blir årets järnspett (dvs stel och osmidig). :)

Är det verkligen en nyhet att läsa om vad årets "bonderomans-par" gav varandra i julklapp?! *tar mig för pannan* Nog för att jag tittade på programmet när det sändes på tv, men att hålla på och läsa om dem i tidningen ger mig illamående. Särskilt en sådan här anti-nyhet. Aftonbladet håller på att förvandlas mer och mer till en svallerblaska à la Se&Hör och liknande. Booooring!

Jag vill göra om lite hemma (lusten och suget kommer alltid över en, men de ekonomiska ramarna sätter tyvärr oftast stopp...), och nu är det soffan som hänger löst hemma. Vi har en grå konstlädersoffa somjag inte gillar alls. Visst den är mjuk och så, men den är inte skön att sitta i ett längre tag. Jag får ont i nacken av den, och eftersom det bara är en tresits-soffa blir det trångt när vi tre ska sitta i den och mysa till en film t ex. :( Man kan ju inte sitta bekvämt och bre ut sig som vi annars gör när det är bara maken och jag hemma. Har hittat en soffa som jag skulle vilja ha. :) Här kan vi alla tre breda ut oss. Till och med alla fyra när sonen är vaken... ;)

Vi vill ha den i svart-grått tyg istället för det beiga, och utan den där bäddinsatsen som visas på bilden i mitten (det gråa). Med en massa mysiga kuddar blir den jättebra! :)

Ca 9000 kr på Haléns

Har skrivit lite till nu, och jag såg att jag skrivit 666 ord! Hmm... hur ska man tolka det? Bra eller dåligt?

Har just påbörjat en bok som jag fick av min mamma i julklapp: Medinas juvel av Sherry Jones.

Den handlar om profeten Muhammeds påstådda favorithustru Aisha, från det hon som 9-åring gifts bort med den 54-årige profeten och genom hennes liv (har inte hunnit så långt än så jag vet hur långt den sträcker sig). Väldigt fascinerande och fängslande, och uppenbarligen väldigt kontroversiell eftersom den handlar om profeten Muhammed. Författaren berättar i sitt efterord att hon hade svårt att få den utgiven till att börja med eftersom hennes första förlag inte ville ge ut den pga rädsla för "terroristattack av radikala muslimer". Till slut gav ett annat förlag ut den, och nu sitter jag här med den i min hand och sveps bort till ett fjärran land i en fjärran tid. En härlig bok än så länge.

Läs mer om boken här

Jag har varit föräldraledig med sonen nu över helgerna och det har varit jätteskönt för oss båda. Dels för att han - som i vanliga fall är gräsligt pappig - får tid med enbart mig, och dels för att han slipper gå till dagis i onödan. Nog för att han har et bra dagis nu, men ändå. Bäst är ju förstås att få vara hemma och ta det lugnt.

Något vi märkt med honom är att han gillar att mysa. Han ska alltid ha tända ljus när vi äter och så släcker han lamporna för "det är mysigt". Han gillar att kura in sig i en fleecefilt när han sitter och tittar på film på tv också. :) Skönt när det är kallt att bara vara inomhus och krypa in i en filt.

Imorgon ska vi ha en till mysdag med tända ljus och fleecefiltar innan "allvaret" börjar på måndag igen. Mmmm... me like!

Håller på och testskriver en ny idé jag fick. Har gått och klurat på den ett tag och började skriva på den idag. Omdöme so far: Tja... kanske... :) Har bara skrivit ca 500 ord på den, men den känns bra än så länge. Jag säger inte så mycket om den ännu innan jag kommit en bit på väg. Ifall någon annan skulle sno min fantastiska idé och göra den till sin egen och sälja massor och bli rik och berömd på MIN idé. Vill man det? Nej. Alltså säger jag inget. Än... :D

Jodå, jag har påbörjat min viktkamp lite. Äter mindre mat, och äter mer frukt och grönt. Det har till och med hunnit ge resultat på vågen! Vägde mig igår kväll innan duschen och då hade jag gått ner lite drygt 2 kg på en vecka! :) Trevligt!

Att jag tillhör en annan generation står helt klart och tydligt när jag diskuterar med dottern om hennes outfit. Nu när det är så kallt ute då ska hon gå ut i strumpbyxor/tights och en tröja över som knappt når över ändan. Inga byxor, ingen kjol, ingenting som värmer. Jag försöker få henne att klä på sig mer men det går inte. Hon protesterar och tycker (men säger snällt nog inget) att jag är världens mossigaste. Ja, kanske... Att "diskutera" med sina föräldrar om kläder och vad som är passande och sånt, det hör ju till att växa upp, men usch vad jobbigt det är när de drabbar en själv! ;)

Förlåt gumman om jag tjatar på dig, men jag är ju bara mån om att du inte ska bli förkyld eller få urinvägsinfektion! :)

Ja, jag är en tjockis! Jag erkänner, räcker upp en hand och står för den jag är. This is me, like it or not, men nu måste jag faktiskt göra något åt min övervikt. Jag mår inte bra av den, varken fysiskt eller psykiskt. Jag har alltid varit lite knubbig, och efter dotterns födelse gick jag upp en del. Efteråt pendlade jag upp och ner i vikt, och har egentligen gjort sedan dess. Efter sonens födelse blev det all time high, och det känns inget vidare att ställa sig på vågen och se siffrorna hånflina åt mig för att jag aldrig lyckas gå ner de där förhatliga graviditetskilona. :(

Nu är det dags igen att börja kämpa. Min största demon heter socker! Jag är så löjligt beroende av socker så det är galet. Men även min man känner att han inte mår bra av för mycket socker (och han är smal som en speta), så det blir ju enklare om vi kämpar ihop och peppar att ta en frukt istället för en kaka. Nu ska vi se till att inte ha något "farligt" hemma så det blir lättare att "välja rätt". Lätt och lätt förresten... HA! Vem sade att det är lätt?! Herreminje... Hela mitt vuxna liv har jag kämpat mot övervikten och aldrig lyckats hålla vikten när jag väl gått ner. Why me??? Varför valde demonen mig?

Jag vet att jag aldrig kommer att bli en smal amazon, men jag måste i alla fall gå ner minst 20 kg för att både kropp och själ ska må bra, och för att jag ska må riktigt bra, borde jag gå ner 30-35 kg! Hjälp! Jag vet hur det blir, jag kanske går ner 10 kg och sedan blir det inte mer... Men jag måste börja inse att jag inte är ung längre och inte odödlig heller, så jag måste börja tänka på att jag ska finnas till för mina barn ett tag till och det gör jag inte om jag inte gör något åt min övervikt!

Starting on monday!

Blocket är bra att ha i stunder som dessa då julens synder visar sig i plånboken, och när jag nu ska plugga och leva på studielån så blir inkomsten inte så stor. Då är det bra att rensa ur skåp och lådor och sälja bort saker som änd inte behövs. T ex har vi lagt ut en Adidasjacka som dottern har vuxit ur, en bilbarnstol, en babysäng och barnvagnen vi hade till sonen. Det blir inga fler barn här så då är det lika bra att göra sig av med sakerna och dels frigöra utrymme och dels få en slant för det istället. :)

Money, money, money...

Eftersom en av våra webbutiker går hyfsat, men är väldigt säsongsbetonad (jul) och den andra inte går så jättebra så har vi funderat lite på hur vi kan förbättra försäljningen. En idé vi har är att ta det som gått bäst i den "sämre" butiken och satsa enbart på det. Så nu har vi reggat en ny sida, och när Formexmässan (för företagare) kommer om några veckor så ska vi nu utöka spaningen efter den nya inriktningen. Spännande.

Vad sidan heter? No no no... Det säger jag inte. Än! :)

Snart kommer jag berätta mer när det är helt klart med webbutiken. In time, in time...

Ja, jag har slutligen tagit mig i kragen och bestämt mig för att börja sjunga i kör igen. Något jag inte gjort på många år, men längtat efter så mycket!! Har letat upp en gospelkör som jag tror blir kul att sjunga i. Förhoppningsvis. :) Måste bara kolla när den börjar igen efter julledigheten. Förmodligen är det väl först vecka efter den som kommer nu. Nu blir det ju trettondagsfirande till veckan och kören tränade på onsdagar så det lär väl bli onsdagen efter... Suck. Vill börja sjunga NU!

Åh vad jag vill ut och resa nu. Är så vansinnigt sugen på en resa till ett varmare land så jag håller på att gå i bitar. Suck. Nåja, vad är väl en bal på slottet... den kan vara dötrist... och tråkig... och... alldeles... alldeles underbar! Ungefär så ja. Vill resa NUUUU!! Ge mig pengar och tid så jag kan få resa lite! :)

Ja, vad säga... Jag har ingen inspiration (igen) och har svårt att ta tag i skrivandet. Jag känner mig nedslagen och har svårt att få näsan ovanför ytan känns det som. Så klart att refuseringar och sådant känns, det kan ingen förneka. Men jag vet ju innerst inne att det hör liksom till att bli refuserad innan man slutligen hittar rätt förlag. Se bara på Astrid Lindgren och J.K. Rowling (hon som skrev Harry Potter), de blev också refuserade först. Jag vet att det verkar pretentiöst att jämföra sig med så stora författare som Lindgren och Rowling, men de har också varit okända en gång i tiden och trott på sitt manus och skickat in till andra förlag när de blivit refuserade. Vad jag vill säga är att jag får helt enkelt fortsätta...

En annan dag... ;)

Vilken fantastisk uppfinning plåster i allmänhet och Bamseplåster i synnerhet är egentligen! Plåster läker alla typer av skador på nolltid. Oavsett om man bara fått en liten rispa eller opererat sig så läker ett plåster all smärta i världen. Visst är det otroligt! Det är något som alla föräldrar känner till!

Idag skar jag mig på kökskniven när jag skulle skära gurka till kvällens grönsaksdipp, och vad göra? Jo, naturligtvis måste jag sätta på ett Bamseplåster! Vilken tur att vi hade kvar hemma! :)

Dagen idag flöt på i ett skönt makligt tempo och sedan på eftermiddagen hämtade vi upp dottern från hennes pappa (äntligen:)!), och vi åkte en sväng till goda vänner och käkade lite hemgjord smörgåstårta och te. Jättegott! Mannen i den familjen har svart bälte i att göra smörgåstårtor! Helt makalöst, vansinnigt gott!!

Nu har vi njutit av lite kladdkaka och fruktsallad och sitter och tittar på Star Wars episod 1 på tv. Vi alla gillar SW i familjen! :) Säger som Yoda: "Like the film we do".

God morgon och God fortsättning på det nya året! Hoppas ni alla hade en mysig nyårsafton. Maken och jag hade en väldigt lugn kväll. Vi åt god mat och drack gott och hade det väldigt trevligt bara vi två. Sonen med förstås. Han lade sig vid 8, så efter det var det väldigt lugnt.

Vi åt gott och väntade på smällarna och raketerna som alltid brukar smälla under kvällen flera timmar innan själva tolvslaget, men i år var det osedvanligt lugnt. Knappt en smällare hördes förrän en kvart innan! Men då hördes och syndes det desto mer. :) Vi gick ut en sväng på gatan och tittade på alla fyrverkerier, och jag blir ju som ett barn när jag ser på det. I LOVE fyrverkerier!!

Sedan var det ju det här med nyårslöften. Brukar du ge löften till nyår? Jag har bara ett löfte och det är att jag inte ger några nyårslöften! Det är ju ingen idé att ge något som man knappt kan hålla i alla fall. Det känns värdelöst. Alla år som jag gett löften om att bli en bättre och smalare människa ger ju inget annat än ett dåligt självförtroende när man ändå misslyckas. Läste i aftonbladet att drygt 3/4 av alla nyårslöften bryts, och det är ju inte så bra. Ska jag gå ner i vikt eller något annat så kan man bestämma sig vilken dag som helst egentligen. Det behlöver ju inte vara nyårsafton, eller hur? :)

Bilder från nyårsafton kommer...